Hundmat.
Imorse när jag satt vid datorn, så såg jag i ögonvrån hur Elvira började släpa påsen med hundmat över golvet. Jag sa inget först. Hon passerar mig i riktning mot halen där hundskålarna står. Sen stannar hon. Släpper påsen ett ögonblick och pekar mot skålen. “DA. DA.” Jag tittar på den och säger: “Men Elvira, hundarna har mat redan.”
“DÄ!”
“Ja, men de behöver ju inte mer mat nu.”
Det struntar väl hon i, och lyfter påsen upp och ned. All hundmat på golvet. Pappa skrattar. Och klappar. “Vad duktig du var nu”, säger jag. Elvira skrattar och klappar. Sen säger jag åt henne att ropa på hundarna så de vet att det är mat. Elvira går mot sovrummet och skriker: “Baba BAAAAA.”
Hur stora är hundarna efter den buffén?
Du får inte publicera såhär varma artiklar Jimmy, det blir så jobbigt. Nu har du skrivit ett par inlägg på väldigt kort tid som får mig att känna något obekant klibb inombords - och det måste vara farligt!
Det låter onekligen jääääättefarligt!